Vad kostar kontroll

Tillit är en bristvara idag. Tillitens motpol är kontroll. Den man inte litar på måste man kontrollera. De senaste åren har en påtaglig trend inom företag varit en alltmer växande kontrollapparat. Delvis som en följd av kvartalsekonomin, delvis som på grund av de krav på transparens som ställts efter Enronskandalen.

Den pågående Leanvågen understödjer kontrolltänkandets utbredning. Den franske filosofen Focoult menade att en modern organisation alltmer börjar likna ett Panoptikon. Ett fängelse där varje cell har glasväggar, och fångarna bevakas från ett vakttorn med spegelglas. Fången vet att allt han gör kan betraktas, men inte om någon faktiskt gör det...

I företagen kallas fångvaktarna Controllers, och har hög status och bra betalt.

Problemet är att kontrollen har också en kostnad. Kontroll ersätter tillit. Det betyder att arbetsglädjen minskar, kreativitet och lärande likaså. Vad är det för idé att prestera, hitta på saker och lära sig nytt när företaget uppenbarligen inte litar på mig?

Ännu har ingen brytt sig om att räkna på vad kontrollen kostar företagen. Ingen verkar heller särskilt bekymrad över den fullständigt hisnande byråkrati som växt ram i kvalitetssäkringens heliga namn. Och handen på hjärtat, hur högt i tak är det egentligen i de organisationer som har en stark kontrollapparat, det finns en stor risk att det skapar rädda organisationer och där händer så lite som möjligt. Man får ju inte riskera att göra fel!

Skriv tre brev!

Det nytillträdde chefen togs emot av den avgående chefen och visades runt och presenterades på avdelningen. När det var dags för den gamle chefen att gå så lämnade han över tre brev. De här breven ska du öppna i tur och ordning när det uppstår problem på avdelningen.


Efter 90 dagar så var det gnissel på avdelningen och den nye chefen tog tillfället i akt och sprättade upp brev nummer ett. Där stod ”skyll på den förra chefen”. Sagt och gjort den nya chefen stegade ut på avdelningen och skyllde missförhållandena på den gamla chefen och det blev återigen lugnt på avdelningen.

Återigen efter en tid så blev det nytt gnissel på avdelningen och då det förra brevet hjälpte så sprättade chefen upp det andra brevet. Där stod ”skyll på ledningen” Sagt och gjort chefen gick ut och skyllde på ledningen och det blev lugnt igen.

När en tid åter hade förflutit och chefen märkte att det var missnöje på avdelningen togs illfället i akt och sprättade upp det tredje och sista brevet. Där stod ”skriv tre brev”.

Jag har märkt att det är en vanlig tendens att den avgående chefen ofta blir kritiserad och skylld för förhållanden som uppstår på avdelningen. Så även om det är en gammal historia så finns den i verkligheten ännu idag och jag tycker att det är fegt och ett svaghetstecken.