Philip Runsten på Handelshögskolan i Stockholm har studerat faktorer som ökar effektiviteten i kunskapsintensiva arbetsgrupper.
Han konstaterar att arbetsgrupper föga förvånande ofta presterar under sitt potential, trots att vi har satt ihop dom med rätt kompetens och tydliga mål.
Istället visar det sig att framgångsrika grupper undviker entydiga mål och att de har komplexa bilder av sitt uppdrag.
Det är klart att då blir det mer diskussioner och avvägningar, mer dynamik. Vi vet ju egentligen att heterogena grupper är bättre än homogena. Varför ska det vara skillnad här.
Intressant dock att tydliga mål är hämmande på resultatet i synnerhet om chefen sätter målen. Det är kanske dags att lämna den hårda målkontrollerade och leanade arbetssättet och öppna för mer komplexa öppna lösningar. I de framgångsrika grupperna såg man målen och arbetssätten som en gemensam uppgift för gruppen, snarare än som ett ansvar enbart för ledaren. http://www.hhs.se/se/BusinessAndSociety/Press/pressmeddelanden/Pages/110908.aspx
Men det är ju precis det som är grejen med en ledare i en komplex arbetsgrupp. Det måste vara åtminstone individerna och ännu hellre gruppen som TILLSAMMANS med chefen sätter målen. Annars är vi ju kvar i den situation (det industriella ledarskapet?) som handlar om att chefen bara råkar vara den bästa specialisten och därmed sätter målen.
SvaraRaderaEn ledare behöver arbeta kompletterande, vara medveten om sina styrkor o sina svagheter så att medarbetarna i gruppen kan "excellera" när det gäller sina styrkor. Allt bygger självklart på en välgrundad tillit inom gruppen, där prestigelösheten och insikten kring svagheterna gör att man bjuder in andra att verkligen komplettera för de tillkortakommanden man har. Kanske borde organisationer arbeta mer utifrån formen "okonferens"...;-)