Tydliga mål gör arbetsgrupper ineffektiva

Spännande, nu kanske det visar sig att tydliga mål inte alltid är så bra. Läge för många att tänka om.

Philip Runsten på Handelshögskolan i Stockholm har studerat faktorer som ökar effektiviteten i kunskapsintensiva arbetsgrupper.

Han konstaterar att arbetsgrupper föga förvånande ofta presterar under sitt potential, trots att vi har satt ihop dom med rätt kompetens och tydliga mål.

Istället visar det sig att framgångsrika grupper undviker entydiga mål och att de har komplexa bilder av sitt uppdrag.

Det är klart att då blir det mer diskussioner  och avvägningar, mer dynamik. Vi vet ju egentligen att heterogena grupper är bättre än homogena. Varför ska det vara skillnad här.

Intressant dock att tydliga mål är hämmande på resultatet i synnerhet om chefen sätter målen. Det är kanske dags att lämna den hårda målkontrollerade och leanade arbetssättet och öppna för mer komplexa öppna lösningar. I de framgångsrika grupperna såg man målen och arbetssätten som en gemensam uppgift för gruppen, snarare än som ett ansvar enbart för ledaren. http://www.hhs.se/se/BusinessAndSociety/Press/pressmeddelanden/Pages/110908.aspx

Vad ska stå på visitkortet?

Vem har rätt.

Läste en artikel i Aftonbladet där Nina Jansdotter uttrycker att visitkort med enstavig titlar är så 90-tal. Nu vill vi kombinera yrke och intresse och göra slash-karriär. Slash karriär är tydligen ett etablerat begrepp i USA och som så mycket annat så brukar det sprida sig så småningom även till lilla Sverige.

Suzanne Dahlerus, karriär- och ledarskapscoach, menar att det här är ett typiskt, svenskt synsätt att personer som identifierar sig med vad de brinner för istället för vad de tjänar pengar på kan skapa avundsjuka. Att kalla sig författare innan man har en bok publicerad påminner andra att de inte vågat förverkliga sin livsdröm.

Svenskarna som gjort slash-karriär

Isabella "Blondinbella" Löwengrip - Bloggare/författare/chefredaktör

Alex Schulman - Bloggare/författare/programledare

Carolina Gynning - Konstnär/programledare/modell

Jens Lapidus - Jurist/författare/tv-expert

Elsa Billgren - Pressansvarig/personal shopper/programledare

Marcus Birro - Författare/programledare/krönikör

Emma Wiklund - Modell/filmstjärna/författare/hudvårdsentreprenör

Men som jag ser det fick de svar på tal av Åsa Erlandson Wendelas krönikör lite längre ner på artikeln. Hon skriver följande:

”Fånigt folk vill ha fåniga titlar”

”Hon letar efter någon som är besjälad och inte blingad.

Först skulle de märkvärdifieras

(hygientekniker känns vekt. Varför inte parkettkosmetolog?). Sedan anglifieras (hej, Senior Vice President of Business Development!). Nu ska man dessutom adda vad man gör på fritiden. Det räcker alltså inte att vara duktig på sitt jobb, man måste ha en spännande hobby.



’

Men jag blir inte impad av pimpade titlar, slashkarriärer stinker

Kejsarens nya kläder. Om man ibland gör inhopp i reklamfilmer, filar på sitt första manus och gillar att sminka sina väninnor känns

”skådespelare/författare/stylist” mer desperat än driftigt.





Dessutom, vem vill anställa någon som så uppenbart inte kan bestämma sig? Som är halvdan på allt? När jag behöver en målare struntar jag fullständigt i om han även är yogainstruktör/bloggare/PT. För mig är det viktigast att han är hooked på hornsuggor. Jag letar efter någon som är besjälad, inte blingad”

Ja vem tycker ni har rätt? Hur skulle ni reagera eller reagerar på sk. Slash-karriärtitlar.

Känns lite som ett Stureplansfenomen tycker jag.

Här är länkarna om du vill läsa artiklarna:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article13554104.ab

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13559872.ab