Steve Jobs mötesteknik kanske inte alls så dumt?

I tidningen chef nr 8 tas den legendariska chefen Steve Jobs mötesteknik upp och artikelförfattaren menar att man kunde förstå kritiken som kommit fram om Steve Jobs ledarskap efter hans bortgång.

Jag undrar dock om mötestekniken var så tokig egentligen!

• "Steve Jobs arbetade efter principen att slänga ut den minst viktiga personen i rummet. Om en mötesdeltagare inte hade något extraordinärt att tillföra tvekade han inte att låta personen packa  ihop sina saker och lämna rummet".
• "Steve Jobs hade inga problem att avbryta någon eller avsluta möten om han ansåg att det slösade bort hans tid".
• "Möten ansågs viktiga, men förödande för kreativiteten".

Med andra ord. Håll mötesgrupperna så små som möjligt och återgå till kärnverksamheten så fort som möjligt.

Hur ofta har vi inte suttit på möten där man själv eller andra inte hade så mycket speciellt att tillföra! Visst vore det bättre att då vara ute i verksamheten istället för att slösa dyrbar tid på ett möte. Rätt ofta träffar jag personer som mer verkar se till statusen att sitta i en ledningsgrupp än att aktivt bidra till ledningsgruppsarbetet. Är tysta observatörer. En ledningsgrupp är inte till för, vill jag påstå en, instans där man får information. Den kan man i så fall få på något annat sätt.

Möten som inte ger något, eller där ärendena inte är förberedda, men ändå pågår i flera timmar är väl en tidstjuv om något. Att då ha kurage att säga stopp där det här duger inte och avbryta mötet och göra något annat produktivt är väl bara bra. Varför fortsätta med något som är meningslöst är bara dyrt och kontraproduktivt.

En chef visar olika studier sitter mellan 50-70% av sin arbetstid i möten. Jag tror att de allra flesta varit med på många väldigt meningslösa möten. Steve Jobs metoden är vad jag förstår ett sätt att rensa upp i möteshysterin, vilket är nödvändigt även i lilla Sverige.

Sen naturligtvis handlar det också om hur man hanterar situationen, att offentlig "avrätta" eller skicka ut personer är ju aldrig bra. Men principerna som Steve Jobs hade angående möten finns det en hel del att hämta från och ta till sig. För handen på hjärtat - har du aldrig suttit på ett meningslöst möte?

Följ mig gärna på facebook. http://www.facebook.com/HRakuten

Sociala medier ökar produktiviteten

Gör snabbare karriär med sociala medier.

Framgångsrika medarbetare är dubbelt så ofta aktiva sociala nätverkare visar en ny stor europeisk studie som är gjord på uppdrag av Google. Tack fb gruppen "Ett gott arbetsliv" för tipset. http://gottarbetsliv.se/gr-karrir-med-hjlp-av-facebook/

 Idag upplever jag rätt ofta företag inom både privat och offentlig sektor som ser användandet av sociala verktyg som en tidsbov/tidstjuv. Även våra alltmer hårt leanade eller hårt processorienterade organisationer ser inte användandet av sociala medier med alltför blida ögon, i alla fall inte på arbetstid.

Nu visar den här undersökningen att sociala verktyg hjälper människor att klättra på karriärstegen,, dessutom trivs de bättre på sina jobb och är mer benägna att rekommendera sin arbetsplats till sina kompisar. Vad det är värt i employment branding tankar och i jakten på talanger. Det borde sättas i motpol mot den mer icke tillåtande attityden. 

Nätverk är viktiga och sociala medier gör det möjligt att utvidga sina nätverk både inom som utanför arbetsplatsen. Man kan komma i kontakt med andra oberoende av tid och rum. Men det är inte bara att bygga upp de största nätverken. "Fler relationer är inte bättre", utan det är snarare rätt relationer som hjälper individen att utvecklas. Något att tänka på alla som "tigger" om fler följare på facebook, twitter etc. 

Samt inte minst viktigt, studien visar att de som använder sig av sociala verktyg är mer produktiva på arbetet. Något som borde tilltala den mest kritiska företagsledaren. Så ni som ligger i startgroparna för att reglera användandet av sociala medier eller skriver policys som ska förbjuda användandet av sociala medier (ja det finns) se inte användandet av sociala medier enbart som en tidstjuv. Utan ni borde kanske tänka om, tänka rätt och tänka nytt och låta förnuftet styra. De som till äventyrs missbrukar användandet av sociala medier ta hand om dom istället och gör inte regler som hämmar hela organisationen. 
Tidigare studier har även de visat att 56% av unga talanger kan inte tänka sig arbeta i ett företag/organisation där de inte får använda sig av sociala medier. Något att tänka på för SKL som formar en kampanj för arbeten inom kommuner och landsting (speciellt landstingen) Ni kan läsa mer om undersökningen härUndersökningen.
Följ mig gärna på facebook http://www.facebook.com/magnus.dalsvall

Havererad chefsroll

Fel att kritisera en chefs förmåga att leda sin personal, när det är chefens omgivning/organisation som är fel och osund. Angående den havererade chefsrollen

Våga avvika och se möjligheterna

I en tänkvärd ledare i Expressen om "Näringslivets förakt mot utbildning" tas tråden upp om föraktet mot humaniora och andra ämnen som inte är direkt yrkesinriktade.

Men är det inte så att vi under en längre tid har utvecklat ett nästan till gränsen förakt för professionella aktörer genom att marginalisera, effektivisera och standardisera jobben till den grad att de som är professionella i sina yrken inte längre passar in. Alternativt att de vantrivs av tristess och inte får ta några nya utmaningar. Nollfelsambition och att eliminera alla avvikelser skapar lätt rigida och utvecklingsfientliga miljöer. Även kvartalsekonomin har en viktig roll som en stor hämmande faktor på långsiktig utveckling, då framtida och långsiktiga investeringar för framtiden inte gärna genomförs då det kan påverka nästa kvartalsrapport negativ och då även börskursen. EQT:s vd Conni Jonsson, uttaladne i SvD Näringsliv pekar på samma sak då där han påtalar att börsen ställer kortsiktiga vinstkrav på bolagen, samt att det är svårt att rekrytera duktiga personer till börsbolag. Läs gärna artikeln HÄR

Nu åter till ledaren i Expressen som tar upp ett för oss personalmänniskor ett känt fenomen. När vi rekryterar från våra universitet och högskolor går man noga igenom om man läst rätt program med rätt inriktning och helst från "rätt" skola också. Vi vill ha dom så färdigutbildade som möjligt så att dom snabbt kan anpassa in sig i organisationen och fortsätta att göra "det alla andra gör och som vi alltid har gjort". I England och Tyskland har man en annan inställning där man mer ser på om man har en adekvat akademisk utbildning. Det som mer specifikt rör arbetet ordnar man internt, vilket även säkrar att du får en mer heterogen organisation. Eller som man skriver i Expressens ledare. "Vår oförmåga att se kompetens om den inte är formpressad och etiketterad på det vanliga instrumentella sättet. Gränsen för den eftertraktade normaliteten är snävare i svenskt näringsliv än på många andra håll". Läs gärna ledaren HÄR

Det införs nu en ISO-certifiering för rekryteringar, tyvärr tror jag inte att den kommer att ändra processen till det bättre. Snarare tvärtom att vi ännu mer kommer att cementera fast det nuvarande systemet. Blir en rejäl "tankefälla" Fast det är klart väldigt intressant för miljardindustrin inom certifieringar och för alla processfundamentalister.

Nej jag tror att det är viktigt att se mer långsiktigt och se på helheten istället för enbart detaljer. en alltför stor detaljstyrning skapar inga innovationer och hämmar utvecklingen. Återinför yrkesheder och professionalismen istället för de robotliknande arbetsprocesser likt löpande band  som utformas och genomförs för fullt ute i yrkeslivet numera även inom tjänsteproduktion, det skulle alla må mycket bättre av.
Följ mig gärna på Facebook:

http://www.facebook.com/HRakuten

Nonchalans den nya normen?

Förra veckan skickade jag mailsvar till 40 personer som hade sökt ett servicejobb där jag bekräftade att jag fått deras handlingar och då det var fredag fm så önskade jag dom trevlig helg. Två av 40 svarade tillbaka vilket fick mig att reflektera lite över den svarskultur som verkar ha vuxit fram. Här var det övervägande personer som sökte arbetet arbetslösa. Hur lite hade det kostat egentligen att bara svara på vändande mail och därmed visat lite mer intresse.
Men jag upplever att det är mer sällan som det tackas eller bekräftas när man skickar ut inbjudningar av vilket slag det än är, vilket jag kan tycka är lite tråkigt och ibland på gränsen till nonchalant.
Nu avser jag inte de massmail som ofta skickas ut, utan de som är personliga. Jag har hört efter bland andra kolleger om de upplever likadant och de har bekräftat att det är mer sällan nu som det kommer respons på hälsningar, inbjudningar med mera. Visst har vi alla tidsbrist men visst verkar det vara en trend just nu att det anses inte viktigt med att vara gammaldags artig och bekräfta att man fått t ex mailet och återkommer alternativt inte kan komma
Är det masskonsumtionen genom sociala medier, e-post med mera som gör oss avtrubbade? Eller har "nonchalansen" blivit den nya normen?

Färre annonserar lediga befattningar, jag förstår dom tyvärr.

Innebär diskrimineringslagarna att vi ser allt färre annonser ute på lediga befattningar och kompisrekrytering eller ren headhunting ökar?
För att hantera en rekrytering helt rätt ställer stora krav då arbetsgivaren har bevisbördan vid frågor om diskriminering. Vilka har blivit kallade på intervju och vilka har inte blivit kallade och varför, dokumentationen blir omfattande och det gäller att ha en klar och konsekvent utgallring av sökanden. Ansökningshandlingarna måste sparas i flera år då det kan finnas risk att en diskrimineringstalan kan väckas efter flera år. Till det som ska sparas är utgallringsprocessen, kravprofilen och allt annat som kan visa att man inte har diskriminerat på någon som helst grund.
Det är alldeles nödvändigt att sluta upp med den diskriminering som förekommer idag, vi har inte råd med det och vi behöver mer heterogena mångfaldsorganisationer för att få ökad dynamik och innovation samt lönsamhet.
Men med tanke på vad som krävs om du har satt ut en annons i arbetsinsats så blir jag inte förvånad övar att olika rekryteringsföretag växer upp som svampar ur jorden, antalet annonser minskar och det blir en stor dold sektor av lediga jobb som inte kanaliseras ut den gamla vanliga vägen. Då gäller det att ha kontakter och nätverk för att vara attraktiv, men vilka sållas ut- de som inte har kontakter. Blir det inte då lätt ett bakslag för strävan efter minskad diskriminering redan vid första steget, utlysande av tjänst? Visst lagstiftningen behövs och fungerar när du väl har en tjänst, men för att komma dit kan den slå ut mer än vad den hjälper. Sajten Dolda Jobb behövs förmodligen mer är någonsin.

Har vi ett brain drain just nu?

I DN kan vi läsa att allt fler flyttar ut från Sverige. Utflyttningen är större nu än under ett enskilt år under slutet på 1800 talet när den stora utvandringen ägde rum.
Är det ett "brain drain" som vi ser. Välutbildade som inte får arbete och flyttar ut, vi vet att väldigt många av de som doktorerar på Karolinska Institutet inte får arbete i Sverige utan måste vända sig utomlands. Inte lär det bli bättre nu när Astra Zeneca lägger ner sin forskning i Södertälje. Vi ser även våra 80 och 90-talister som inte kommer in på arbetsmarknaden i Sverige utan får vända sig utomlands till det nya aupair jobbet bartender.
Även globaliseringen kräver sitt, många företag flyttar utomlands, eller öppnar filialer på nya marknader blir uppköpta av internationella bolag så rörligheten världen ökar om du ska hänga med måste du kanske flytta bopålarna.
Men det som skiljer sig från den stora utvandringsvågen i slutet av 1800-talet är att många återvänder eller åtminstone vill återvända. Därför kan jag tycka att det är viktigt att hålla kontakt med våra utvandrare och se till att utnyttja deras internationella kompetens när de kommer tillbaka. Likväl som jag tycker att det vore hög tid att bättre ta tillvara på våra invandrares internationella kompetens som redan finns på hemmaplan. Vi lever i en global värld, bara att inse det och arbeta efter det. Det finns en brist på talanger inom en hel del sektorer och det blir inte lättare de närmaste åren så det vore väl bra att ta hand om dom vi har!
Läs gärna artikeln i DN här.
Sedan kan jag tro att en del av 40-talisterna som går i pension tar tillfället i akt och flyttar ut till ett varmare klimat och slipper rädslan av att hamna i åldringsvård a la "Carema" eller motsvarande.

Följ mig gärna på facebook