Chefernas arbetsvillkor

Är det inte dags att tänka på chefernas arbetsvillkor!


Fackförbundet Ledarna valde på LKAB att lägga ner sin verksamhet. Anledningen bland annat var att ingen lyssnade på dom, svårt att få gehör med mera. Att ingen lyssnar på första och andra linjens chefer är allvarligt för då har man verkligen fjärmat sig från verkligheten.

I slutet på 80-talet när jag var personalchef så sade vi alltid till dom som skulle bli befordrade från att vara obefordrad till att bli chef att du måste då lämna ”produktionen” och kan maximalt använda 20% av tiden till det. Ledarskapet kräver nämligen 80% av din tid för att det ska vara bra. Idag är det i bästa fall tvärtom. Är det den utvecklingen som vi ville ha? Vi skapar en känsla av maktlöshet och ett konstant dåligt samvete. Vi belönar inte en bra ledare för sina ledaregenskaper utan för att den håller budget och sköter andra administrativa göromål.

Det är med andra ord bättre att en chef är en bra ”administratör” än ledare, tacka tusan för det att när man sedan skickar dom på dyra managementutbildningar inte får speciellt mycket tillbaka.

Att sitta överöst med papper är ingen speciell chefsegenskap utan skapar mer stress och frustration. Det kanske är dags att stänga dörren till chefsrummet och slänga upp fötterna på skrivbordet och reflektera om vad som händer. För handen på hjärtat hur mycket tid har du haft för reflektion, utan du kör på i samma hjulspår som vanligt. Då är man ju duktig!