Den tysta och fogliga en idealisk underchef?

I den tecknade serien Simpsons finne en väldigt elak och egoistisk chef, VD:n på kärnkraftverket Mr Burns. Till sin hjälp har han assistenten Smithers som ställer upp och hjälper Mr Burns i alla hans upptåg och dumheter. Smithers städar upp och är en tyst och lojal assistent till VD:n. Han kommer aldrig med invändningar eller ifrågasättanden, utan dansar med. Med andra ord en idealisk chefskandidat enligt många headhunters och rekryterande chefer.


Det är väl därför som flertalet av våra organisationer och ledningar är så homogena. Vi vill enbart ha personer som dansar med och inte ifrågasätter, för det är jobbigt.

”Akademisk forskning visar ovanligt entydigt att
kreativiteten krossas, om det saknas mångfald.
Likhet föder bara mer likhet och sedan ännu mer.”

Johan Ridderstråle och Kjell A Nordström

Det är med andra ord hög tid och titta runt omkring om vi har en för heterogen och tyst organisation runt om oss. Kanske dags att se över rekryteringsprinciperna, för vem vill bli drabbad av Mr Burns?

Kontroll ett hämmande managementmode?

Det dominerande managementmodet under de senaste 10-15 åren har varit mer eller mindre genomgripande varianter av det sk ”Lean” –tänkandet. Allt i en förhoppning att skapa effektiva, kundorienterade och flexibla organisatoriska system.


En viktig beståndsdel i ett lyckat ”Lean”-system är kontroll. Att följa upp, utvärdera och ifrågasätta repetitiva aktiviteter är en självklar kärna i angreppssättet och därmed minimera överarbete i olika former.

Följden har blivit att kontrollapparaten i moderna organisationer har blivit dels legitim, men också växt till enorma proportioner. Snart sagt allt kontrolleras, mäts och vägs. Kontrollörerna har blivit en ny maktfaktor och controllers har blivit ett statusyrke.

Men har någon räknat med vad kontrollen egentligen kostar? Jag har i alla fall aldrig sett någon uträkning på det. Men jag är rätt säker på att det kostar mer än det smakar.

En annan effekt har att göra med kreativitet, nytänkande och flexibilitet. Vi vet genom forskning och erfarenhet att kreativitet kräver ett visst frirum för att kunna blomstra. Ju mer man kontrollerar, desto mindre blir frirummen. Likriktningen ökar och det viktiga blir att hålla sig till systemets givna förutsättningar.

Är det inte det vi behöver idag, större flexibilitet och lite nytänkande istället för likformighet och stagnation?

Så lite mindre kontroll och ökad frihetsgrad kan vara ett recept för framgång.