HR- en "tandlös tiger"

På 90-talet körde HR ofta med att om de gjorde sitt jobb bra så skulle dom avskaffa sig själva. Det verkar tyvärr som det är den sagan och visionen som ännu råder, att sträva efter att vara onödig i organisationen. Jag tror att det är fel, för vad som kommer fram är en liten rädd tandlös tiger som ingen egentligen lägger märke till. Den här lite luggslitna och tandlösa tigern har en massa komplex och känner sig otillräcklig och om VD:n klappar den på huvudet, kurrar den belåtet och går med på nästan vad som helst. Den här tandlösa tigern skyller ofta på sin omgivning och cheferna i organisationen för sin belägenhet, att de inte förstår vilken kraftfull varelse den kunde ha varit! Den gör sig själv till ett offer och söker sig till sina gelikar och vågar inte gå utanför sina ramar. Några eller kanske majoriteten överlåter HR-jobbet till cheferna, då får de minsann se hur ”lätt” det är och sätter sig själva i en controller roll för att övervaka cheferna. Men det är klart är man redan tandlös så inger det inte speciellt mycket respekt. Andra tror att de har funnit lösningen på sitt dilemma och anammar ingenjörskonsten från industrin och inför ett löpande band tänkande i kontorsmiljö. Tänk vad bra att ta bort en massa onödigt arbete, nu kan folk vara 100% effektiva 8 timmar om dagen och vi kan slimma organisationen ytterligare. Den egna HR-avdelningen försöker vi dela upp efter känt amerikanskt mönster med engelska namn som shared service center, HR Business Partner osv. Allt i ett försök att visa tänderna, men är man tandlös så är man och det visar sig ofta att det här är inget som är efterfrågat i organisationen, i alla fall inte utanför HR:s egna strateger.


Vad har åstadkommits genom detta?

Vi har skapat chefsroller där chefen inte har tid att vara chef och leda verksamheten framåt.

Chefsrollen har blivit en ”administrativ slasktratt”

Vi har skapat anorektiska organisationer med allt vad det innebär.

HR är osynliga utanför den egna avdelningen.

Mer tid används åt navelskåderi och ”ankdammande” än åt utveckling och blicka framåt samt omvärldsspaning.

Fler och fler chefer ser inte affärsnyttan med HR

Rekryteringsfirmorna och Headhunters letar efter tandlösa tigrar, för det är så dom tror att det ska vara.

Fler och fler företag och organisationer blir så strömlinjeformade och homogena att det inte finns plats för utveckling och nytänkande.

Vad kan vi göra?

Göra det vi är bra på och som vi tycker om att arbeta med – människor. Släpp ingenjörs och ekonomikomplexet. Bli stolt över vad de kan och framför det.

Släpp offermentaliteten och gå med stolt och rak rygg. Med andra ord ta till er kritiken och gör något åt den.

Ta tillbaka arbetsuppgifter som ni är bra på, istället för att belasta chefen. ”Back to Basics”

Tillåt diskussion och våga synas.

Vad händer?

Tack och lov så sker det saker ute, träffade en organisation i måndags som var beredda på att göra något åt situationen. De var motiverade och ville verkligen göra något. Alltid härligt att träffa HR-personer som vill komma framåt och inte enbart sitta tyst på sin kammare. De finns och det är dom som borde premieras framför ”tandlösa tigrar”

Är CV:n en förlegad historia?

Varför ska man gå på gamla meriter när man vill få in nytt blod?
En CV berättar vad som gjorts tidigare, men hur ser det ut idag? Finns passionen och viljan att göra nytt, eller tittas det mer på att man ska göra samma sak som man gjort tidigare fast hos en ny arbetsgivare. Var ligger utvecklingen i det perspektivet? Nu ser man lite till och från kommentarer om att CV:n ofta är manipulerad, är det då inte bättre att titta på drivkraften, passionen hos personen som den ser ut idag är att stirra sig blinda på ett historiskt papper som en CV trots allt är.

Många rekryteringsföretag utgår enbart efter CV:n vid sin utgallring och intervju frågorna baseras från vad som står där. Det är väldigt sällan man ser eller hör att man istället ser på vad en person kan tillföra organisationen, utan mer att man uppfyller en stel kravprofil som bygger på föregångaren. Företagandet skulle må bra av att man slopade sitt ”bristfokus” och istället letade efter vad personen/sökanden kan tillföra företaget.